PonnyEdition

Amanda & Pelle

Kommer uppdater med massa bilder på hästarna från idag, så håll koll ;)

/ Emma

 

Hittade dessa fototips på http://elincardell.blogg.se och tyckte att dom va bra och värda att föra vidare :)

 

 

 

 

Hur kan man älska ett djur så fruktansvärt mycket? Det är galet hur underbara dom är, hur dom får en att skratta när man inte ens vill le. Alla dessa stunder man får uppleva, alla ögonblick, allt. Dom kommer in i ens liv och får en att må topp tills dom lämnar, den känslan är otrolig tung och jobbig att bära. Det är precis vad jag kommer gå igenom, jag har gjort det förut men vill aldrig uppleva det igen. Den känslan är värdelös, jag total hatar den. 

 

Jag har nu ridit en häst som heter Malte i ca. 3 år. Han är en liten envis, pigg, galen och underbar fjording som jag aldrig skulle kunna leva utan. Många beskriver han som mig, så jag har hittat min livpartner för livet. Trodde jag... Jag ska sluta på den ridskolan där han står då jag har lärt mig allt man kan lära sig där, men det betyder då att jag aldrig kommer få rida min prins igen. Jag förstår inte det och tårana bara rinner när jag tänker på det, han är mitt allt. Jag har aldrig känt mig så lycklig som när jag sitter på honom, jag kan inte jämföra med något. Mitt liv är liksom på topp 10000 om inte mer! Jag har otrolig många minnen med honom, tex när jag red honom på vinter efter han hade stått i 9 dagar. Jag tror ingen förstår hur han var, eftersom han är otrolig pigg och bara vill ta bettet i munnen och sticka när man rider honom när han går alla dagar i veckan, kanske ni förstår hur han var när han hade vilat i 9 dagar... Ja, han typ stack iväg lite granna om man ska säga så. Haha. Eller när jag skulle hoppa med honom och han fick för sig att alla hinder var typ monster, så jag drog ner ett helt hinder. Alla bommar och hinderstöden låg i backen, men jag satt kvar! Sen har vi när jag var ute barbacka och galopperade i djupsnö, eller på ängen. Det finns så många otrolig minnen, men nu finns det inte några kvar att uppleva. Jag kan bara minnas nu, det är hemskt. Jag kommer aldrig få sitta på honom något mer, kanske träffa honom men det kommer inte bli ofta då jag inte har tid att åka och hälsa på honom. Han var verkligen ponnyn som jag lärde mig och fick uppleva allt på, jag kan tyvärr inte tackla det här igen. Jag har behövt gjort det på två andra ponnysar (varav den ena gick bort), men dom var inte lika speciella som Malte. Det finns inte så mycket att göra nu, jag måste inse att jag måste lämna ännu en vän. Alla lyckliga sagor kanske inte har ett lyckligt slut? För det var percis vad den här sagan hade, jag klarar inte det här...

 

Nu är jag tillbaka. Har inte skrivit ETT ord i helgen, fy skäms.

 

Satt tidigare idag och redigerade lite bilder så jäg tänkte lägga upp några Före/Efter bilder ;) Är inte något speciellt proffs precis och jag har inte tillgång till alla funktioner vilket stör mig så extremt eftersom att det är ett ljus som är otroligt fint.

 

Vart ute och spamfotat katterna. Väldigt bra fotoljus och vissa bilder är riktigt fina, kul!
Ni har redan tillräckligt mycket bilder att titta på idag, så det räcker med en ;)

/ Emma